om tid

Okej, eftersom jag varken har tid eller lust eller för den delen något intressant att berätta om mig själv och mitt liv i den här bloggen längre (jag dricker mest bara te och struntar i att motionera hela dagarna), blir det ytterligare en dikt som får underhålla er. Grundfrågan som diskuterades på svenskaseminariet idag var "vad kan man när man kan begreppet tid?", vilket satte igång mina tankar på högvarv! Här är resultatet av mina små seminariefilosofier. Hämtat från haket.com --> vejde. Kategori: Surrealism. Enjoy!

om tid

tid klockan är för mycket skynda dig! vi har bråttom bråttom bråttom hur SJ, SL, SAS, Länstrafiken Kronoberg lyckas pussla ihop alla tidtabeller är en gåta på minuten ska det stämma annars blir herrarna i pressveckad kostym som plockar åt sig Metro bara för att ha en tidning under armen irriterade stampar stressat med foten vi har inte tid med förlorade minuter! skriks det över perrongen TID ÄR PENGAR! & visst är det så för vem kommer inte hellre för sent till en kompisfika än till jobbet? & väl på jobbet: vem fuskar inte med att stämpla in innan man byter om & efter man bytt tillbaka vid arbetsdagens slut bara för att tjäna två extra minuters lön? jag gör det ett barn lär sig tid genom rutiner på förskolan är det: "nu ska vi snart gå ut" & när traktorn gräver bäst i sandlådan eller gungan har fått högsta farten "nu måste vi in igen för att hinna till middag!" & får inte den förälder som kommer någon minut sent vid hämtningen veta att hon lever! då rasar pedagogernas tidsabsoluta schemabundna världsbild samman allt slutar i kaos, katastrof & ett kyligt bemötande hemma är det: trekvarts väg till affären en sjuhelvetes evighetslång kö däruti matdags, läggdags, borsta tänderna-dags, mellan varven: "plocka undan dina leksaker-dags så att vi kan ha nästa -dags-dags!" sedan lär sig barnen bolibompatiden med björne som nån slags Fröken Ur i fronten & då vet man att de är förlorade för alltid till samhällsrytmen att fint folk kommer sent har man ju också hört det härstammar från monarker & kejsare som alla ville visa att de var lite viktigare än andra att deras tid var mer värdefull än deras som väntade men hur förhåller man sig till en vän som alltid är försenad & ursäktar sig med det talesättet? jag brukar säga "vad får dig att tycka att din tid är viktigare än min? det måste du ju göra eftersom du låter mig vänta varje gång" vilket lämnar min vän mållös med en näsbränna & får mig att verka jävligt dryg tills någon svarar att anledningen till att de kom försent var att de klätt sig tidlöst idag upptäckte jag att det inte finns ett enda klockslag som jag inte kan relatera till 06.15: då väckarklockan ringer eller snarare 06.14: minuten jag alltid undermedvetet väcker mig själv före det att väckarklockan ringer så att jag hinner stänga av & slippa höra den 08.15: skolan börjar 08.22: läraren är hittills sju minuter försenad 9.25: är fem minuter kvar tills det är en halvtimme kvar tills vi slutar 10.01: "vi skulle slutat för en minut sen"-minuten och så vidare nedbrutet till stenhård sekundkoll hela livet reduceras till Raketleken & är i slutändan inget annat än en nedräkning en klocka symboliserar The Circle of Life med sitt ständiga kretslopp & påminnelser om att man hela tiden är sekunden närmare slutet kommer med ett retsamt tickande i periferin tick tick tick tick tick tick tick tick tick tick tick tick......