Nu du bloggen, nu är det du och jag! Denna stundande progression av bloggen-ak-förhållandet då jag fattat det radikala beslutet att radera facebook ur mitt liv för gott och därför har en hel del tid över att fylla med filosoferande som kan vara trevligt, intressant och/eller utvecklande att sätta på pränt. Så, ut med facebook och in med bloggningen igen! Tycker det är himla underhållande att mitt förra inlägg handlade om hur mycket jag tyckte om nämnda community, och stod för den åsikten, och nu det här. Vad ska folk tro? Kan inte ge ett speciellt pålitligt intryck. Jag kan närmast liknas vid en politiker såhär i valtider (eller när som helst för den delen). Nåja, det hela handlar inte så mycket om att tycka om eller ej som det gör om att vara beroende eller inte. Och jag var definitivt beroende. Första steget är att erkänna det för sig själv har jag hört. Andra steget: att göra något åt det. Så antar att jag är inne på nåt tredje steg nu, i och med att jag redan genomlidit de första två (minus lidandet, det gick förvånansvärt smärtfritt faktiskt).
Denna tredje fas innebär för mig att först och främst hitta humorn i vardagen. Det finns ju ett helt fantastiskt utbud av roliga ting och händelser i omgivningen som jag inte lagt märke till innan då jag enbart suttit med näsan i folks statusuppdateringar, bildtaggar eller quizresultat på i första stycket nämnda förtappade själars sajt. Det är ju helt enkelt sorgligt hur många timmar som slösats på denna sysselsättning, hur många månader som gått till spillo, hur många sekunder och minuter av mitt liv som jag åldrats utan att ha spenderat dem på något mer vettigt än att så sakteliga kröka min ryggrad till en något överdelen-av-en-galge-formad krok till följd av all tid framför datorn som står placerad på ett bord som är alldeles för lågt invid en soffa som är alldeles för hög för att jag ska kunna sitta i en hälsosam "datorställning". Hur som helst, som nämndes i detta styckes första mening är målet med min nedlagda facebook att jag ska skaffa ett liv och se det lilla, det fina och det glädjande omkring mig istället. En grymt underhållande sak jag har hittat i vardagen på senaste är t ex det här:
Bilden är hämtad från FailBlog och föreställer alltså, som den kvicktänkte och uppmärksamme säkert redan har iakttagit, en eller annan kyrkas ledord: En fritänkare är Satans slav. Bara skylten i sig är ju humor nog, jag tycker att den sammanfattar allt vad fanatiskt kristna amerikaner står för, men sätter man detta utlåtande, detta ledord, detta motto och mantra i samband med en artikel jag råkade på i Aftonbladet härom dagen så blir det hela alldeles grymt fantastiskt Överexceptionellt festligt. Artikeln handlar om en 101-årig kvinna i Kina vars hudcancer nått ett så sent stadium att vissa av hennes leverfläckar har börjat växa ut från kroppen. En väldigt tragisk historia, då kvinnan med största säkerhet kommer att dö inom en snar framtid i denna sjukdom. Men, som sagt, sätter man bilden av den 101-åriga damen i förhållande till bilden ovan så kan man inte annat än att ställa sig frågan: "hudcancer, eller bara...
....fritänkare/Satans slav?"
Hohoho, jag brukar inte vara den som roar mig på andras bekostnad (speciellt inte 101-åriga cancersjuka tanters), men det här var ju bara för komiskt! Vi får hoppas att tanten i fråga bjuder på sig själv såhär i sin sista tid, vem vill dö bitter och humorlös menar jag? (lägg gärna märke till hur jag, mellan raderna, försöker fria mig från allt vad dåligt samvete heter). Jag slänger förresten med länken till hornet-i-pannan-historien, dels p.g.a att jag är helt universitetsskadad av att alltid behöva källhänvisa och dels för att ni som läser skulle kunna tänkas hysa ett brinnande intresse för muterande människokroppar och således är väldigt angelägna att läsa hela historien om den 101-åriga döende kvinnan, jag är inte den som är den att hindra någon från att stilla hans eller hennes vetgirighet: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6747422.ab
Slutligen kan nämnas att jag har en hel massa godbitar att hämta från vad jag kallar "Anna-Karins Arkiv - en resa i vardagshumorn tecken" (inspirerad av SvtPlay - skapad av fantasilösheten), om än inte riktigt av denna kalibern. Jag tänker dock inte överbelasta bloggen med allt kul på samma gång, bloggen är ovan - den kan bara hantera portionsvisa roligheter i dagsläget. Så, på underhållande återseende helt enkelt! Hejrå.
Denna tredje fas innebär för mig att först och främst hitta humorn i vardagen. Det finns ju ett helt fantastiskt utbud av roliga ting och händelser i omgivningen som jag inte lagt märke till innan då jag enbart suttit med näsan i folks statusuppdateringar, bildtaggar eller quizresultat på i första stycket nämnda förtappade själars sajt. Det är ju helt enkelt sorgligt hur många timmar som slösats på denna sysselsättning, hur många månader som gått till spillo, hur många sekunder och minuter av mitt liv som jag åldrats utan att ha spenderat dem på något mer vettigt än att så sakteliga kröka min ryggrad till en något överdelen-av-en-galge-formad krok till följd av all tid framför datorn som står placerad på ett bord som är alldeles för lågt invid en soffa som är alldeles för hög för att jag ska kunna sitta i en hälsosam "datorställning". Hur som helst, som nämndes i detta styckes första mening är målet med min nedlagda facebook att jag ska skaffa ett liv och se det lilla, det fina och det glädjande omkring mig istället. En grymt underhållande sak jag har hittat i vardagen på senaste är t ex det här:
Bilden är hämtad från FailBlog och föreställer alltså, som den kvicktänkte och uppmärksamme säkert redan har iakttagit, en eller annan kyrkas ledord: En fritänkare är Satans slav. Bara skylten i sig är ju humor nog, jag tycker att den sammanfattar allt vad fanatiskt kristna amerikaner står för, men sätter man detta utlåtande, detta ledord, detta motto och mantra i samband med en artikel jag råkade på i Aftonbladet härom dagen så blir det hela alldeles grymt fantastiskt Överexceptionellt festligt. Artikeln handlar om en 101-årig kvinna i Kina vars hudcancer nått ett så sent stadium att vissa av hennes leverfläckar har börjat växa ut från kroppen. En väldigt tragisk historia, då kvinnan med största säkerhet kommer att dö inom en snar framtid i denna sjukdom. Men, som sagt, sätter man bilden av den 101-åriga damen i förhållande till bilden ovan så kan man inte annat än att ställa sig frågan: "hudcancer, eller bara...
....fritänkare/Satans slav?"
Hohoho, jag brukar inte vara den som roar mig på andras bekostnad (speciellt inte 101-åriga cancersjuka tanters), men det här var ju bara för komiskt! Vi får hoppas att tanten i fråga bjuder på sig själv såhär i sin sista tid, vem vill dö bitter och humorlös menar jag? (lägg gärna märke till hur jag, mellan raderna, försöker fria mig från allt vad dåligt samvete heter). Jag slänger förresten med länken till hornet-i-pannan-historien, dels p.g.a att jag är helt universitetsskadad av att alltid behöva källhänvisa och dels för att ni som läser skulle kunna tänkas hysa ett brinnande intresse för muterande människokroppar och således är väldigt angelägna att läsa hela historien om den 101-åriga döende kvinnan, jag är inte den som är den att hindra någon från att stilla hans eller hennes vetgirighet: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article6747422.ab
Slutligen kan nämnas att jag har en hel massa godbitar att hämta från vad jag kallar "Anna-Karins Arkiv - en resa i vardagshumorn tecken" (inspirerad av SvtPlay - skapad av fantasilösheten), om än inte riktigt av denna kalibern. Jag tänker dock inte överbelasta bloggen med allt kul på samma gång, bloggen är ovan - den kan bara hantera portionsvisa roligheter i dagsläget. Så, på underhållande återseende helt enkelt! Hejrå.
