Jag börjar med att berätta om en dröm jag hade för ungefär tre timmar sen, eftersom det är den första dröm på ganska länge som faktiskt spelades upp som en historia i mitt huvud och inte i bara lösryckta osammanhängande delar:
Det börjar med att jag och Charlotta pratar i telefon, plötsligt hittar hon en bild på någons ex som på bilden är tjock och ful och har page (till skillnad från verkligheten där hon är fruktansvärt söt och verkar finast). Jag skrattar gott i ett anfall av skadeglädje och frågar om hon kan se någon datumstämpel för "om det är nu så behöver jag ju inte oroa mig!" (snacka om att man var ytlig i drömmen!). Varpå Charlotta skriver ett inlägg och frågar detta! Jag blir tokig och utbrister "Men va fan! fattar du inte att du heter Tellgren i efternamn eller? tror du inte han kommer fatta att jag är en stalker på honom om du skriver i hennes jävla facebook?!" Varpå syrran får obotligt dåligt men välförtjänt samvete. Tyvärr förstår hon inte hur hon ska ta bort inlägget - hon vet inte hur man gör med raderaknappen. Så jag slänger mig på nästa tåg (det gick tåg överallt i stan i drömmen) för att hjälpa henne innan någon hinner se inlägget. AK på rädda-min-värdighet-mission.
När jag hoppat av tåget är det av någon anledning nyårsafton och jag hamnar på en bakgård till en mack på Öster. Jag ringer upp Charlotta för att se om hon lyckats klura ut hur dagens teknologi fungerar, men just då börjar det smällas raketer till höger och vänster precis bredvid så jag får skrika för att överrösta dem. En surgubbe som står intill börjar skälla på mig och vill att jag ska vara tyst. Jag tror då i det ögonblicket att jag är en stenkastar-vänsterextremist och börjar mucka med honom och knuffa den stackars mannen och käfta tillbaka och skrika borgarjävel (jag tyckte visst i drömmen att någon som ville ha lugn och ro omkring sig när han såg på fyrverkerier måste vara väldans blå...). Varpå mannen ser rött (ordvits) och börjar bråka och knuffa tillbaka. Men jag är en ettrig liten extremist och slåss så inlevelsefullt att mannen tillslut blir rädd och går sin väg muttrandes nåt om militanta flator.
Då ser jag mamma stå i folksamlingen. Hon tittar sig urskuldande omkring och säger "ja, men du hade ju inte behövt förstöra hans nyår med allt skrikande..", ja hon vill då hålla sig väl med alla människor min mamma. Själv blir jag rasande och skriker något om att hon ska stå bakom mig i vått och torrt och om blodsband och att ställa upp för familjen och blablabla. Sedan tar jag min cykel, som på något underligt vis uppstått bredvid mig, och går demonstrativt iväg.
Här börjar drömmen urarta helt.
Mamma springer efter och går på ett steglängds avstånd bakom mig genom Östers gator, ända tills vi kommer fram till ett skjul i plywood som vi går in i. Men det visar sig inte alls vara ett skjul utan en ingång till ett jippo av något slag. Hundratals människor står på mark och läktare och inväntar något stort. Jag och mamma sluter upp, jag med min cykel och hon fortfarande ett steg bakom, men nu helt plötsligt med en grymt stor bunt tjugo-, femtio- och hundralappar i händerna.
Plötsligt knastrar ett par högtalare till och en röst utbrister något i stil med "det här är en mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket mycket viktig dag för mig och min familj och alla som är samlade här! Så viktig att om någon eller något stör den ska han eller hon som skapat det störande momentet få betala dyrt för det! Detta är en varning. Inte en enda liten tappad komihåg-lapp eller rockknapp ska kunna höras på denna viktiga dag! Förstått? Nå, då får jag be om stööööörsta möööjliga tysssssssssssssssssssssstnad!" Varpå hela arenan blir helt knäpptyst.
Efter ungefär en tyst minut brakar allt lös ordentligt: en orkester börjar spela marchmelodier och publiken applåderar hej vilt. Rösten pratar igen och säger: "får jag be att presentera min älskade brorsons treårskalas!" Då upptäcker jag att det är Hugh Grant som talar. Vi har hamnat på Hugh Grants brorsons treårskalas. Samtidigt som den insikten kommer till mig råkar mamma tappa alla sina tjugo-, femtio- och hundralappar i mitt cykelhjul som av någon anledning snurrar. Lapparna flyger upp i luften och vida omkring och stjäl uppmärksamheten från den lilla rundlätta ungen som precis klivit upp på scen för att få sina presenter. Detta gillar inte Hugh Grant alls utan bussar sina bastanta Securitasvakter på oss som med en bister uppsyn arresterar oss i inväntan på rättegång som jag vet kommer sluta med elektriska stolen. Det sista jag hinner känna är hur Hugh Grant tänker något om att "nu får vi se vad det svenska rättssystemet duger till" innan jag vaknar och upptäcker att jag somnat mitt i tentapluggspapperena.
Någon som kan drömtyda? Vore ju intressant att veta vart allt det där kom ifrån... inte var dag man tänker på Hugh Grant liksom. Måste vara en efterdyning från när jag såg Notting Hill för X antal år sen på en eller annan högstadiefilmkväll.
Annars har helgen i Göteborg varit väldigt nice och harmonisk. Den har bl.a. involverat:
* mitt livs första After Work (en helt fantastisk och billig grej!) på ett bratigt ställe där jag och mitt tremmannasällskap av bohemer och popare inte alls passade in men trots allt blev riktigt väl behandlade.
* filmkväll med Sofias asgrymma fantastiska kladdkaka (och henne själv såklart, plus Calle och Adnan), en så god och snygg kladdkaka har världen sällan skådat!
* sovande på en spårvagnsstationsbänk ett par timmar mitt i natten (vart jag mötte både det ena och andra drägget, bl.a. en mc-gängsmedlemskinda typ med knogjärnstatuering över handryggen, som vänligt erbjöd mig sina soffor istället.. vilket jag bestämt tackade nej till)
* häng på Kings Head (men vart tog tiden vägen?! vi drog ut vid halv elva för att hinna med en pubrunda och helt plötsligt var klockan ett och kvällen var över).
* en fantastisk västkustmåltid med lax, färska räkor, potatis och en massa goda tilltugg på Calles balkong.
* lejonet & björnen-glass vid Skansen Kronan (där expiditen vi köpte glassen av sa: "vill ni ha... bägare... eller rån... alltså jag måste erkänna: jag råkar nästan alltid säga 'vill ni ha bög eller rånare?'" haha.)
* en långpromenad bland Göteborgs alla bakgator i jakt på en öppen second hand-affär bara för att upptäcka att alla sådana var stängda på söndagarna. Synd, alla grejer i skyltfönstren såg helt underbara ut!
* samtal med en mycket lycklig alkoholyr Per som sprang omkring i strumplästen och utan jacka på Hovshaga centrum hemmavid.
Ett roligt citat från sistnämnda hade skett efter det att jag hoppat på en spårvagn mot någonstans men sedan ångrat mig och hoppat av och inte visste riktigt vart jag befann mig i fyllan och villan. Jag ringde Ajje och beklagade mig över att jag inte kände igen mig, varpå vännen ifråga sprang till Per:
en orolig A: Per! Anna-Karin vet inte vart hon är!!
en fullförvirrad P: ....vadå? Hon är i Göteborg.
haha.
Bilder kommer från Calle-&-AK-häng när jag fått tag i en dator med bluetooth.
Idag har jag faktiskt varit mycket duktig och tagit tag i tentaplugget! Tro det eller ej! (Antagligen mest till följd av att mitt internet hade havererat i morse så jag inte hade något val). Dock är ju tentan på fredag och ämnet är naturvetenskap, så det enda jag kan göra är att förlita mig på att kunskaperna finns någonstans långt in i huvet mitt sen högstadiet och gymnasiet. Det är min enda chans så att säga. Annars får jag krångla med att flytta jobbtider och skit till omtentan. Ja... det blir nog så... Men men. VG på sociolingvistiska perspektiv iaf! Känns ju åtminstone himlans gött det!
Nähä. Imorgon är det exkursion och föreläsning på turkengelska i skolan. Bäst att vara väl utsövd så man hänger med i svängarna!
Tjipp och hej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar