Nyheter

God middag och välkomna till Anna-Karins Aktuellt. Nästan. Jag tänkte blogga om ett par (ja två) nyheter som dykt upp i min väg på senaste och som sätter lite krydda på tillvaron och får en att reflektera över livet i allmänhet.

Den första handlar om ett spädbarn som blivit rövad från sin egen begravning.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2787003.svd

Artikeln intresserar mig eftersom jag, och antagligen alla andra som läser den, direkt börjar fundera på vad som kan ha hänt barnet. Vem vill ha ett dött barn? Till vad? Varför? Och varför var stället inte mer övervakat? Det känns ju ganska makabert att lämna ett lik utan övervakning i ett rum dit vem som helst kan komma in. Jag tänker nekrofili, skadegörelse eller annan skändning av kroppen. Sånt kan ju faktiskt hända. Jag skulle inte vilja att mina nära och käras kvarlevor lämnades för vem som helst att komma in och peta på. Det känns ju oerhört privat, ska människor som inte alls har känt personen i fråga kunna komma in och titta på honom eller henne efter döden? Det känns fel. Väldigt fel. Tydligen var det i alla fall något speciellt för just den kyrkan att stället var oövervakat, de flesta andra kyrkor har visst både lås och bom. Hur som helst är ett spädbarn försvunnet och inget vet vart den lilla kroppen finns just nu. Förutom förövaren. Jag känner mig äcklad på något vis. Hur kan man göra så mot föräldrarna? Tänk att först ha burit på fostret i flera månader och känt den lycka och förväntan som det (antagligen) innebär att vänta barn för att sedan förlora det efter att ha haft honom hos sig i några korta dagar och sedan få veta att någon har tagit kroppen och att ingen vet vart den är. Jag skulle nog känna mig våldtagen som förälder. Och vidare i artikeln står dessutom att både containrar och soptunnor genomsöks. Tänk att få reda på att ens döda barn först tagits från kistan och antagligen skändats på något vis för att sedan slängas i en jävla container! Lagen om griftefriden fungerar i alla fall såhär:

"Griftefrid kan beskrivas som en avlidens rätt till respektfull behandling, oftast omtalad i samband med brott mot densamma. Innebärande att den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav eller på annat sätt gör skada på kista, urna, grav eller något annat vilorum för de döda, döms för "brott mot griftefrid" till böter eller fängelse i högst två år enligt brottsbalken 16 kap. 10 §." (Wikipedia)

och jag hoppas det blir det senare alternativet av de två (helst båda) för gärningsmannen om de får fast honom eller henne. Ingenting kan ju dock återställa att föräldrarna tvingats begrava sitt barn efter att det legat i en container. Om nu kroppen någonsin hittas.



Den andra artikeln är av en helt annan karaktär.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4924316.ab

Jag dör! Hur rolig är den inte? Det kan kallas skadeglädje, att jag skrattar åt den stackars granmannens olycka. Men egentligen skrattar jag åt hur uppmärksamhetssökande mannen i fråga måste vara för att gå ut med ett så här obetydligt problem i Aftonbladet. Vad är upp med det? Antingen hade han inget bättre för sig, eller så förstår han inte hur fruktansvärt patetisk han framstår. Ungefär som när min mammas granne sökte till Bonde söker fru bara för att hon ville vara med i tv. Två sidor tidigare i tidningen (jag läste artikeln i pappersform) stog det om hur en pappa kört ihjäl sina två barn och lämnat efter sig ett avskedsbrev till mamman - det är nyheter. Det här är... om nåt ett skämt? Jag älskar dock hur hela artikeln är uppbygd, från det att det står "skottskadad" under bilden på den mycket allvarlige barrätarmannen eller att bilden i sig är så otroligt "välgjord" (läs uppgjord) med Pierre Åkerblom som bistert håller upp bilder på blodiga granskott-direkt-från-lungan och försöker se ut som att han förtjänar upprättelse (tittar man noga ser det dock nästan ut som att han ler - tycker även Pierre att det är lite pinsamt för honom att ställa upp på artikeln?), till hur tidningen lite ironiskt skriver att "då tänker Pierre Åkerblom på det som gått förlorat" varpå Pierre därefter beklagar sig för tidningen med orden:

– Jag var 18 år när grankvisten fastnade i min lunga och 32 när läkarna slutligen tog ut den. Tänk på allt man gör under den tiden. Det var så mycket som jag aldrig kunde göra, säger han.

Haha! Man kan riktigt känna hur journalisten redan från börjat tänker något i stil med "vafan! jag ville ha fallet med mordet i Solna och fick den här jävla sistasidenyheten!" och det går riktigt att ta på den ironiska cynismen redan från början då artikeln inleds med orden:

"Han skulle visa hur nyttigt det är att äta gran. Men i stället för en c-vitaminkick fick Pierre Åkerblom ett 14 år långt helvete."

Eller under bilden:

"Skottskadad. 1990 var Pierre Åkerblom på en överlevnadskurs och skulle leva på vad skogen erbjöd. Det var då granskottet hamnade i hans lunga och förstörde fjorton år av hans liv."

Ha - ha - ha. Ja, det må jag säga! En ytterst underhållande artikel som jag nu förevigat här i bloggen. Bra AK!

I övrigt har jag haft naturvetenskapstentan idag. Fruktansvärt skönt att ha den överstökad! Nu är det bara att hålla tummen för att det inte blir omtenta.. och att börja ta tag i alla andra uppgifter som jag ligger back med. Typisk, aldrig en ledig stund i denna kurs!

Om nån timme har vi introduktion till fördjupningsarbetet och sen ska jag tro det eller ej utnyttja mitt simkort för andra gången sen oktober. Jag måste ju sätta igång med det för jag har ju trots allt elva gånger kvar att göra av med till september, något som definitivt inte kommer att genomföras om jag inte börjar nu.

Ikväll blir det att laga mat med åtminstone Ajje och Per, eventuellt även Daniel också, vilket skulle bli hela Faux Five-gänget. Ja, det blir minsann ett trevligt inslag i min mycket upptagna vardag! Hej på er!