Om suicidala nallebjörnar och att trampa jord i en åker

Okej, så jag sa till mig själv att jag skulle blogga om jag fick godkänt på rapporten - and here I am! Undra om det har gått för långt med bloggandet om man måste peppa sig för att skriva? Kanske går åt pipan med den här också, det verkar vara ett ständigt återkommande samband: Anna-Karin känner att hon inte har något liv utan mest sitter vid datorn --> Anna-Karin skaffar blogg för att åtminstone kunna göra något vettigt av sin datatid och fylla cyberrymden med viktiga tankar --> Anna-Karin blir plötsligt löjligt sysselsatt med diverse sociala aktiviteter och skaffar ett liv --> Anna-Karins blogg blir helt försummad.

Oh well. Jag har hunnit med en hel del de senaste veckorna. Bland annat: jobb, skola (=tenta), rep, grillkvällar, festkvällar, utekvällar, häng på balkonger, häng vid slottsruiner, häng på tufvanängen, häng lite varstans över huvud taget, hälsa på båda föräldrarna samt länsa deras kök på allt i matväg (som mamma sa: "när Anna-Karin kommer och hälsar på vet man att inget hinner passera bäst före-datum"...). So true. Jag har även hunnit med att virra bort mig totalt på campus och skava upp mina stackars hälar fullständigt då jag "fick gå över flera åkrar för att komma till AV-media där min cykel stod"... åkrarna visade sig i nyktert tillstånd bestå av en hyfsat kuperad gräsmatta som jag antagligen vandrat runt i cirklar på och känt mig lite som killen i Into the Wild där mitt ute i ödemarken.

Per i mäktigt rökmoln på en av alla grillkvällar

Idag skulle jag gå på Snowfalls spelning vid Tufvan, men p.g.a. en otroligt arrogant och försenad busschaufför kom jag precis när de packat ihop. Typiskt tråkigt! Men vi blev underhållna av ett coverband ett tag åtminstone som spelade en av mina bästa barndomslåtar så då blev jag på godare humör. En rolig grej tyckte jag var att Snowfall på något sätt varit förband åt ett coverband. Hur bra låter det i meritlistan? Haha. Nåja, så är det. Efter hänget drog jag och Per ut till slottsruinen och hängde vidare där ett par timmar (utan glass! det ni!) innan vi stack ner till Broadway-Videomix-Hemmakväll-Whatever och hyrde en massa film och köpte chips och klubbor. Sen blev det zombiefilm för hela slanten, tyvärr en ganska dålig variant - sloganen till trots ("den bästa zombiefilmen någonsin..."). Tacka vet jag Dead Set. Där har vi zombieserie av högsta kvalitet! Faktiskt var jag inte alls förtjust i/intresserad av zombiefilmer innan jag såg serien med Jakob för nåt år sen. Den omvände mig helt. Ja, jag slår ett hårt slag för Dead Set. Serien måste ses! Jag är frälst.

En annan serie som är skön att titta på de kvällar man inte har något bättre för sig är Supernatural. En stundtals fruktansvärt underhållande serie! Som det här klippet idag. Bakgrundshistorien är att det finns en önskebrunn i nån amerikansk (såklart) småstad och en flicka har önskat att hennes nalle blir levande, något som nallen tydligen inte är så överförtjust i. Fniss:

http://www.youtube.com/watch?v=sEXCyzkRl_U


ungefär såhär går dialogen:

Dean öppnar dörren, nallen sitter och tittar på nyheterna
Nallen: look at this! do you believe this crap?!
Dean: not really..
Nallen: it is a Terrible world, WHY AM I HERE?!
Flickan: for TEA PARTIES!
Nallen: tea parties? (hysteriskt skratt) is that all there is? (hysteriskt skratt)
...
Sam: Audrey, give us a second, okay?
Flickan: okay.
Sam: okay.... are we... should we.... are we gonna kill this teddy bear?
Dean: How?! how? - we shoot him? burn him?
Sam: I don't know... both?
Dean: well, we don't know if it's gonna work. I mean I don't want some giant flameing pissed off Teddy on our hands.
...

en skylt med texten "Life is Meaningless - signed T Bear" dyker upp och björnen försöker skjuta huvet av sig för att han inte vill leva i den onda värld han vaknat upp till, men märker att det inte går och skriker ett förtvivlat "WHYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY????!!!!!!"



hahahaha! Humor på hög nivå säger jag bara!




Ja, det var väl mest det. Imorgon blir det att hämta cykeln hos pappa, plugga lite på uni och sedan fortsätta filmkvällen med Per (och ev. Ajje/Anna/Dannie/vilka som helst som kan) igen. Det börjar även bli dags att flyttpacka, det är ju trots allt mindre än en månad kvar tills jag blir äkta campusbo. Ja, flyttlådorna står redo i hallen i detta ögonblick så imorgon blir det nog ner med lite vaser och kläder också - on the top of allting annat jag ska göra liksom.

På lördag kommer min älskade älskade Hanna FlennEMO hem!! Och så vankas det temafest hos Ajje också - tema "svininfluensan". Bara att dra på munskyddet och komma då. Bye now.