Sitter på universitetet. Jag är så att säga mellan seminarium och bandrep för tillfället. Tänkte att om jag disciplinerade mig lite idag och faktiskt satt på biblan och pluggade mellan 15 och 19.30 då repet börjar skulle jag kanske få något gjort i tentaplugg-/seminarieuppgiftskrivarväg. Sen fastnade jag här. Typiskt mig. Våren är en farlig årstid, man vill vara överallt där man inte behövs eller gör någon nytta, eller "bara vara" som andra kallar det, att plugga under denna tidsperiod känns bara så fruktansvärt överskattat och omöjligt. Min vårenergi läggs på dumförälskelser och grillkvällar, eller på vad som helst som är så långt ifrån att håva in vuxenpoäng som möjligt. Men eftersom jag ska dansa bort min enda lediga helg i Göteborg så måste jag väl ta tag i saken nu om jag ska klara tentan nästa fredag. Oh well.
En kort uppdatering om min påskhelg ska jag åtminstone lägga ut till allmän beskådan innan jag sätter igång med tråkigheterna.
Fredag:
Ledig från både skola och jobb. Träffade Hanna J för första gången på evigheter vilket var otroligt trevligt! Vi började dagen med att introducera henne för min lägenhet, sedan blev hon rastlös och ville ut i solen varpå vi drog oss ned till stan och köpte kuddtyger till henne och Emil för hutlöst många pengar. På åhléns ringde Martin och Jocke och undrade om vi ville ansluta packet i våningen ovanför på lite grillat, något vi inte var sena att tacka nej till. Så vi möttes upp och gick till Konsum Oxtorget och killarna berättade en mycket otrolig historia om hur de lurat en djuraffärskassör att sälja dem en fågel (detta efter att de inte fått köpa "två kampfiskar och en liten skål" av honom). Ha - ha - ! tänkte vi och trodde inte ett ord av vad de sa... bara för att öppna dörren till deras ungkarlslya och bli halvt attackerade av världens mest panikslagna fink.
Hannas moderskänslor tickade upp till max och hon ägnade sedan resten av gänghänget med att föreläsa för grabbarna grus om alla tusen anledningar till varför de absolut inte var några ultimata djurvänner/ägare och att den gamla utgångna skon de hade tejpat upp på väggen som fågelholk, samt den avsågade ölburken som försörjde den stackars pippin med vatten, inte alls var lämpliga för den förskrämda lilla varelsen. Själv satt jag mest på helspänn på soffkanten inväntandes fågelns nästa attack, ett kontinuerligt återkommande inslag i grillmiddan. Då Mattias & c/o ramlade in en stund senare växlade Hanna istället till sin mer ödmjuka sida och försökte vädja till honom att åtminstone han kunde se till att fågelstackaren fick mat och vatten m.m. Mattias såg ytterst besvärad ut och vägrade lova någonting.
Vi lämnade lägenheten ett par timmar senare med bland annat följande citat i bakfickan:
Ungkarls-Jocke till Vattendrickar-Hanna: ...dricker du rent?!
Hanna: ...nej... det är vatten...
Jocke: Vatten?!
Hanna: Ja.
Jocke: ... du vet att fiskar knullar i det där?
Och därmed fastställdes en helt ny infallsvinkel på länets dricksvatten.
Vi drog vidare på glassjakt, hängde på stan ett tag, cyklade vidare till Emils skrädderikällare och landade slutligen hos de tu på Öster där vi fördrev tiden med att lära mig att dricka te (eller snarare hur man inte ska dricka te). Sedan kom Emil hem och efter en stund även ett par av hans vänner och det blev ölande och gitarrspel resterande del av kvällen/natten. En småkul sak som inträffade i samband med detta var då Emil och Martin var fruktansvärt inbegripna i att spela sina punklåtar och deras HEMTELEFON börjar ringa. Mycket opunkigt i mina ögon!
Lördag:
Jobbade mitt 10-20pass och var sedan mycket lättövertalad att dra på mig festkläderna. Det blev en mycket trevlig förfest med Evve och Lisa innan vi drog oss ner till luxan och hade det mycket trevligt där också.
Söndag:
Vaknade sjukt bakis vid 8.35 men kunde omöjligt somna om. Steg upp och promenerade (ja, ni hörde rätt!) ut på Hovshaga och pratade med diverse halvsovande människor i tel innan jag återvände hem och påskstädade det sista.
Mamma, Carro och Charlotta dök sedan upp till vårt påskknytkalas vid 13-tiden som utlovat. Mamma lärde mig koka ägg och potatis (mina cooking-skills har inte utvecklats sen hemkunskapslektionen i sjuan då jag stolt förklarade för min lärare att jag hade lagat mat åt mina syrror, varpå hon glatt förvånat frågade "jaha! vadå?" och jag svarade "Nudlar!", fortfarande med ett oerhört tillfredsställt leende på läpparna). Sedan fixade vi iordning påskbordet och högg in på godheterna. Allt utom chokladtårtan som Ch bakat (eller som det senare kom fram: blandat ihop utifrån ett shake n' bake-recept... jag antar att dåliga matlagningskunskaper är ärftligt) som vi inte orkade. Den åt Dannie opp senare på kvällen.
Försökte peppa på grilleftermiddag även idag, men fick det mer lockande erbjudandet att hänga med Evve på stan. Så det blev en liten runda Hot Wok - Ferm/Ljungqvist - torget - Oxtorget (där vi köpte panpizza, cola, öl, cigg, jordgubbar och frallor för som vi sa "vi ska på Local Heroes!")- Kringelvägen och slutligen förfest hos henne då vi lyckats hetsa varandra till festhumör. Sen blev det en deluxekväll igen, även denna gång hyfsat trevlig - att den slutade något tråkigt till trots.
Måndag:
Vaknade bakis vid 9 och kunde inte somna om. Gick upp och utforskade kylen där mamma lämnat diverse påskmat. Inget lockade. Började städa bort flaskor o.d. eftersom ett par skulle komma och kolla på lägenheten. Gick och la mig ett par timmar efter att de gjort så och ägnade resten av kvällen åt att spela in ett par låtar som sedan åkte upp på:
www.myspace.com/smaenklavisor
(smygreklam).
Ja, det var väl mest det om helgen. Mycket trevligt, alldeles för lite tentaplugg och eftersom jag som sagt sitter i skiten en aning tidsmässigt eftersom jag ska en vända till Götet till helgen så antar jag att det är dags att rycka upp sig nu. För nu när jag har skrivit klart det här inlägget har jag helt enkelt inget mer att kunna skjuta upp plugget med. Suck. Dags att bli allvarlig.
tisdag, april 14, 2009
torsdag, april 09, 2009
Om att sitta hemma en rosa torsdag
Igår började jag dagen med att dra upp persiennerna till årets hittills värsta ösregn. Det var grått och vått och ännu mera vått så långt ögat kunde se. Jag suckade och drog på mig regnkläderna, vuxenpoäng!, och cyklade ner till sjukhuset och irrade mig fullständigt vilse i alla korridorer. När jag skulle därifrån nån timme senare lyckades jag t.o.m. åka ner till källaren där jag vandrade runt bland ventilationssystem och varmvattenledningar ett tag innan jag hittade tillbaks till hissen. Allting var mycket förvirrande och ingav ungefär samma känsla som första gången man var nere i katakomberna under Katedral. Nostalgi.
Då jag klev utanför lasarettets dörrar en stund senare upptäckte jag att regnet hade tilltagit och nu mest liknade en syndaflod från ovan. Jag suckade återigen och drog åt luvan på regnjackan så mycket det gick tills det bara fanns en yttepytteliten tittglugg kring nästrakten för regnet att leta sig in genom. Tyärr hindrade det inte mig från att åka på en förkylning då jag underbart smart nog valt Converse, alltså tygskor, till denna fantastiskt dygnsura väderlek. Jag kyldes ner ordentligt och blev inte torr förrän flera timmar senare då jag fick tid att hänga mig själv på tork en stund hemmavid.
Efter skolan fick jag ett ofantligt sug efter att baka kanelbullar. Jag skrev således ut ett bullrecept och stannade till vid Willy's för att köpa ingredienser. Då jag kom hem kände jag mig dock latast och mest värd i världen att få värma mina iskalla och blöta ben under täcket, var jag stannade åtskilliga timmar tills det slutligen blivit för sent att baka. Mitt skafferi samt min kyl är för tillfället alltså breddfulla av kanelbulleingredienser, något som ska göras något åt imorgon hade jag tänkt.
Idag har varit ytterligare en dag i teaterns tecken. En träff med skådespelare på regionsteatern för en analys av de senaste pjäserna plus en föreläsning om "att öppna nya världar - perspektiv på barnteater och barnkultur", båda delarna mycket intressanta. Jag blev dessutom grymt sugen på att återuppta min egen slumrande skådespelarkarriär och börja i en amatörteatergrupp. Ja, jag blev faktiskt så sugen att jag mitt i föreläsningen kände ett pockande behov av att slänga mig på cykeln för att trampa hem och googla teaterensembler att ansluta. Denna känsla höll i sig ända tills jag kommit hem och slagit på datorn då jag insåg att det antagligen var mitt i terminen för teatergrupperna plus att jag är inne i den svåraste kursen vi kommer ha på hela utbildningen (vilket kommer kräva en koncentration och disciplin av mig som jag ännu inte lyckats uppbåda) plus att om det fanns sommargrupper skulle mitt jobbschema antagligen vara alldeles för fullspäckat för att jag skulle kunna trycka in ett fritidsintresse till utöver musiken i det. Min slutsats blev alltså: vänta till hösten. Men då jävlar ska det teatras! Jag längtar efter scenen och allt ljus på mig. I mina fantasier innehar jag redan alla huvudroller. Ha!
Annars har jag jobbat idag. Blev medbjuden till campus på grillfest, men kände mig alltför vuxen och tråkig för att platsa i festsammanhang idag (läs: för lat för att fixa truten och kalufsen och hitta lagom varma eller kalla kläder). Det fick bli en hemmakväll. En hemmakväll med Werther'S Original, te, en 414 sidor tjock engelsk skönlitterär bok, barfotahet samt intensivt bloggande närmare bestämt. Vuxenpoäng. Vuxenpoäng. Vuxenpoäng. Jag har t.o.m. använt mitt USB-minne ikväll. Mycket vuxet. Dock har jag hängt en del på facebook och lyssnat på Broder Daniel för att få någon slags jämvikt. Tror jag lyckades landa i min egen åldersgrupp, eller kanske t.o.m. kategorin "tonåring". Så jag nöjer mig.
Oh well. Jag avslutar med ett par citat ut Mandeln som jag läst ut nu men som jag fortfarande inte har minsta susning om vad jag ska tycka om....:
.
Då jag klev utanför lasarettets dörrar en stund senare upptäckte jag att regnet hade tilltagit och nu mest liknade en syndaflod från ovan. Jag suckade återigen och drog åt luvan på regnjackan så mycket det gick tills det bara fanns en yttepytteliten tittglugg kring nästrakten för regnet att leta sig in genom. Tyärr hindrade det inte mig från att åka på en förkylning då jag underbart smart nog valt Converse, alltså tygskor, till denna fantastiskt dygnsura väderlek. Jag kyldes ner ordentligt och blev inte torr förrän flera timmar senare då jag fick tid att hänga mig själv på tork en stund hemmavid.
Efter skolan fick jag ett ofantligt sug efter att baka kanelbullar. Jag skrev således ut ett bullrecept och stannade till vid Willy's för att köpa ingredienser. Då jag kom hem kände jag mig dock latast och mest värd i världen att få värma mina iskalla och blöta ben under täcket, var jag stannade åtskilliga timmar tills det slutligen blivit för sent att baka. Mitt skafferi samt min kyl är för tillfället alltså breddfulla av kanelbulleingredienser, något som ska göras något åt imorgon hade jag tänkt.
Idag har varit ytterligare en dag i teaterns tecken. En träff med skådespelare på regionsteatern för en analys av de senaste pjäserna plus en föreläsning om "att öppna nya världar - perspektiv på barnteater och barnkultur", båda delarna mycket intressanta. Jag blev dessutom grymt sugen på att återuppta min egen slumrande skådespelarkarriär och börja i en amatörteatergrupp. Ja, jag blev faktiskt så sugen att jag mitt i föreläsningen kände ett pockande behov av att slänga mig på cykeln för att trampa hem och googla teaterensembler att ansluta. Denna känsla höll i sig ända tills jag kommit hem och slagit på datorn då jag insåg att det antagligen var mitt i terminen för teatergrupperna plus att jag är inne i den svåraste kursen vi kommer ha på hela utbildningen (vilket kommer kräva en koncentration och disciplin av mig som jag ännu inte lyckats uppbåda) plus att om det fanns sommargrupper skulle mitt jobbschema antagligen vara alldeles för fullspäckat för att jag skulle kunna trycka in ett fritidsintresse till utöver musiken i det. Min slutsats blev alltså: vänta till hösten. Men då jävlar ska det teatras! Jag längtar efter scenen och allt ljus på mig. I mina fantasier innehar jag redan alla huvudroller. Ha!
Annars har jag jobbat idag. Blev medbjuden till campus på grillfest, men kände mig alltför vuxen och tråkig för att platsa i festsammanhang idag (läs: för lat för att fixa truten och kalufsen och hitta lagom varma eller kalla kläder). Det fick bli en hemmakväll. En hemmakväll med Werther'S Original, te, en 414 sidor tjock engelsk skönlitterär bok, barfotahet samt intensivt bloggande närmare bestämt. Vuxenpoäng. Vuxenpoäng. Vuxenpoäng. Jag har t.o.m. använt mitt USB-minne ikväll. Mycket vuxet. Dock har jag hängt en del på facebook och lyssnat på Broder Daniel för att få någon slags jämvikt. Tror jag lyckades landa i min egen åldersgrupp, eller kanske t.o.m. kategorin "tonåring". Så jag nöjer mig.
Oh well. Jag avslutar med ett par citat ut Mandeln som jag läst ut nu men som jag fortfarande inte har minsta susning om vad jag ska tycka om....:
.
"'Jag älskar dig, förstår du', sa han. 'Och det vill jag inte. Livet är en kuk. Den reser sig, och det är bra. Den slaknar, och då är det slut. Man måste gå vidare. Livet är en fitta. Den blir blöt, och det är bra. Om den börjar ställa sig frågor, är det dags att ge sig av. Man ska inte komplicera tillvaron, min näktergal. En kuk. En fitta. Punkt slut. När ska du begripa det?'
'Jag försöker, det vet du. Om jag fortsätter att lyssna på vad du säger kommer jag att kunna lämna dig en vacker dag'" (sid. 174)
.
"'Jag tittar på träden. Jag förstår. Jag hör åskan. Jag förstår. Jag inandas doften av jord efter Ditt regn. Jag förstår. Jag smakar på mullbären. Jag förstår. Jag smeker kvinnornas hud. Jag förstår. Varför har Du gjort mig blind, spetälsk, förlamad och döv för din sång? Varför gjorde du mig mänsklig när jag hade varit mycket vackrare som sten, åsna eller partitur?'" (sid. 215)
.
"'Mitt liv har utgjorts av en rad förstulna omfamningar och förbjudna samlag. Jag hade inte några som helst ambitioner, bekymrade mig inte det bittersta för de minas öde, än mindre om jordens framtid. Tills jag mötte Driss. Efter honom har jag aldrig älskat igen. Inte i brist på möjligheter. Snarare tvärtom'" (sid. 218)
.
Ja, boken har sannerligen sina ljusa stunder. Det är mest allt däremellan jag är skeptisk mot. Hej.
onsdag, april 08, 2009
Matt i knoppen och kroppen
En mycket händelserik helg.
I fredags var det dags för galej. Hos Viktor närmare bestämt. Per kom till oss på eftermiddagen och drev runt i vardagsrum, kök och balkong tills vi kvinnfolk var färdigdekorerade, sedan bar det iväg. Efter att ha hämtat upp min klasskamrat vid gamla goa katedralskolan var det dags att korka upp och fylla lägenheten med törstigt folk. Sedan blev det vilt. Mycket vilt. Så vilt att jag absolut inte ens vågar skriva om det. Det kan åtminstone nämnas att kvällen involverade sönderslagna bord, kaskader av blod i hela lägenheten och flashade bröstvårtor. Mycket av det inträffade har jag fått berättat för mig i efterhand eftersom jag tydligen har en minneslucka på ett par timmar från dess att jag öppnade rödvinsflaskan (efter att redan ha överkonsumerat dryckesvaror) tills det att mamma fick möta upp och släpa hem en mycket vinglande mig till sin extrasäng. Sedan fick hon tydligen ägna hela natten åt att hindra mig från att gå in i klädkammaren och kissa eftersom jag hela tiden gick till dörren rakt framför nosen och inte den till vänster där toan egentligen fanns. Detta är dock inte heller något jag har i speciellt tydligt minne...
Nåja, dagen efter ägnades åt att stabilisera magen och levern via mammas skafferi. Men hon hämnades grovt genom att tvinga mig att titta på hennes inspelade favoritlåtar ur årets melodifestival. Usch! Baksmällan blev sjuttio gånger värre. Minst. Sedan gick jag med "snälla snälla"-låtens refräng på repeat (eller snarare hack i skivan) i huvudet resten av morgonen, vilket fick mig att vilja avlida. Insåg att jag antagligen skulle bli tvingad att titta på hela melodifestivalen - alla deltävlingar fram till finalen alltså - om jag stannade längre så tog därför tag i saken och bokade in en träff med Dannie, Per och Viktor som för stunden var ute och gränslade barnleksaker på evedal.
En halvtimme senare gled vi runt i Viks icke-penisförlängande-lilla-röda-läst-mellan-raderna-Tjejbil med destination Norremark för att rusta upp inför en grilleftermiddag i solskenet. Denna genomfördes senare, efter ett antal timmars häng hemma på Kringelvägen framför The Mighty Boosh och på balkongen, vid slottsruinen under en vackert brandgul solnedgång. Trevligt värre, förutom att vi köttstekares grill (läs min och Dannies) vägrade ta fyr så vi åt oss mätta på chips och potatissallad innan stekarna hann bli färdiga. Dessutom tvingades vi bevittna två gräsänders mycket våldsamma sexakt i en grästuva bredvid.
Efter att ha konsumerat stora mängder potatissallad och chips samt ett litet stycke halvfärdigt osmakligt kött hade min mage stabiliserats så pass mycket att jag blev festlig värre igen och peppade på ytterligare en helkväll i alkoholens tecken. Sagt och gjort, mina vänner är inte svårövertalade. Vi bunkrade upp oss, Viktor gick dock tvärtemot gängse normer med mjölk och kakor som den sunda chaufför han är, och spelade ett par partier Texas Hold 'em med Willy's snabbmackaroner som insats (vilka jag för övrigt vann stort... kanske främst eftersom Dannie inte kunde hålla röksuget i styr utan gick All In på värdelösa kort) samt spelade skön musik som uppenbarligen var tillräckligt hög för att grannen skulle bussa Securitas på oss. De ringde dock aldrig på dörren, så tji fick han!
Sedan körde vännerna ut sig själva, med Dannie i släptåg som skulle passa hunden nästa dag i sitt barndomskvarter, vid 2-tiden och jag hade en fortsatt trevlig kväll utan dem.
Igår var det skola och sedan en långrunda runt sjön plus häng hos mamma med Charlotta och den största och antagligen fetaste pitbull som världen skådat, vilket var mycket trevligt. Kommer dock sakna henne till tusen när hon drar nästa vecka... men hon får väl berätta om sina italienäventyr efter sommaren och först blir det åtminstone en påskmiddag här.
Idag har jag haft fysiklaborationer från 11-17, vilket var en riktigt traumatisk upplevelse. Salen, språket, uppgifterna, läraren, skolkänslan, känslan av att vara tvingad att läsa ett ämne man aldrig känt något intresse för. Allt påminde om gymnasiet eller högstadiet och fick mig att känna en grym panik inför hela grejen av att sitta instängd i ett klassrum i flera timmar och lyssna på "bajsbajsbajs - du lär dig aldrig ändå - bajsbajsbajsmerabajs". Suck. Första gången jag tänkt att jag verkligen borde hoppa av eller åtminstone ta studieuppehåll sen jag började min utbildning. Vi får se. Det är det värsta som kan hända. Men jag har tagit mig igenom värre... jag kände ju ungefär så inför alla ämnen (utom möjligtvis musik, svenska och människan socialt och kulturellt) på gymnasiet och se på mig nu, med studentmössan nedpressad i random byrålåda och ett par vackra bal- och pubrundebilder i datorn. Det här är inget i jämförelse. Tyvärr förstår jag inte alls hur jag ska hinna med alla seminarieuppgifter och tentaplugg, jag har ett liv vid sidan av skolan också. Nämligen. Men men, det får lösa sig.
Annars har jag repat med Faux Five idag. Vi var dock där alldeles för tidigt och blev utkörda ur replokalen av Amelie med kurskamrater som skulle öva inför någon uppvisning och som hade företräde framför oss eftersom de var där i skolärenden medan vi var där för hobby. Så vi fick spendera 1,5 h på gräsmattan utanför innan vi kunde ta tag i saken. Jag och Per underhöll oss dock med varsin glass och Daniel och Ajje med kaffe, så det gick rätt snabbt ändå och repet som följde gick väl hyfsat det med. Ska lära mig att plocka med plektrum tills nästa gång bara, jag kan bara med fingrarna. Löser sig.
P.g.a. att jag sedan sympatipromenerade till stan från universitetet och sympativäntade med Per på hans buss på McD's till 21.50 har jag förlorat min tidsuppfattning. Klockan står visst redan på 23.38 trots att det känns som att hon är närmare 22. Mycket märkligt det där med att ligga fel i tiden. Imorgon har vi kemilabb hela dagen. Fy så tråkigt. Bra inställning. Fan. Hej.
I fredags var det dags för galej. Hos Viktor närmare bestämt. Per kom till oss på eftermiddagen och drev runt i vardagsrum, kök och balkong tills vi kvinnfolk var färdigdekorerade, sedan bar det iväg. Efter att ha hämtat upp min klasskamrat vid gamla goa katedralskolan var det dags att korka upp och fylla lägenheten med törstigt folk. Sedan blev det vilt. Mycket vilt. Så vilt att jag absolut inte ens vågar skriva om det. Det kan åtminstone nämnas att kvällen involverade sönderslagna bord, kaskader av blod i hela lägenheten och flashade bröstvårtor. Mycket av det inträffade har jag fått berättat för mig i efterhand eftersom jag tydligen har en minneslucka på ett par timmar från dess att jag öppnade rödvinsflaskan (efter att redan ha överkonsumerat dryckesvaror) tills det att mamma fick möta upp och släpa hem en mycket vinglande mig till sin extrasäng. Sedan fick hon tydligen ägna hela natten åt att hindra mig från att gå in i klädkammaren och kissa eftersom jag hela tiden gick till dörren rakt framför nosen och inte den till vänster där toan egentligen fanns. Detta är dock inte heller något jag har i speciellt tydligt minne...
Nåja, dagen efter ägnades åt att stabilisera magen och levern via mammas skafferi. Men hon hämnades grovt genom att tvinga mig att titta på hennes inspelade favoritlåtar ur årets melodifestival. Usch! Baksmällan blev sjuttio gånger värre. Minst. Sedan gick jag med "snälla snälla"-låtens refräng på repeat (eller snarare hack i skivan) i huvudet resten av morgonen, vilket fick mig att vilja avlida. Insåg att jag antagligen skulle bli tvingad att titta på hela melodifestivalen - alla deltävlingar fram till finalen alltså - om jag stannade längre så tog därför tag i saken och bokade in en träff med Dannie, Per och Viktor som för stunden var ute och gränslade barnleksaker på evedal.
En halvtimme senare gled vi runt i Viks icke-penisförlängande-lilla-röda-läst-mellan-raderna-Tjejbil med destination Norremark för att rusta upp inför en grilleftermiddag i solskenet. Denna genomfördes senare, efter ett antal timmars häng hemma på Kringelvägen framför The Mighty Boosh och på balkongen, vid slottsruinen under en vackert brandgul solnedgång. Trevligt värre, förutom att vi köttstekares grill (läs min och Dannies) vägrade ta fyr så vi åt oss mätta på chips och potatissallad innan stekarna hann bli färdiga. Dessutom tvingades vi bevittna två gräsänders mycket våldsamma sexakt i en grästuva bredvid.
Efter att ha konsumerat stora mängder potatissallad och chips samt ett litet stycke halvfärdigt osmakligt kött hade min mage stabiliserats så pass mycket att jag blev festlig värre igen och peppade på ytterligare en helkväll i alkoholens tecken. Sagt och gjort, mina vänner är inte svårövertalade. Vi bunkrade upp oss, Viktor gick dock tvärtemot gängse normer med mjölk och kakor som den sunda chaufför han är, och spelade ett par partier Texas Hold 'em med Willy's snabbmackaroner som insats (vilka jag för övrigt vann stort... kanske främst eftersom Dannie inte kunde hålla röksuget i styr utan gick All In på värdelösa kort) samt spelade skön musik som uppenbarligen var tillräckligt hög för att grannen skulle bussa Securitas på oss. De ringde dock aldrig på dörren, så tji fick han!
Sedan körde vännerna ut sig själva, med Dannie i släptåg som skulle passa hunden nästa dag i sitt barndomskvarter, vid 2-tiden och jag hade en fortsatt trevlig kväll utan dem.
Igår var det skola och sedan en långrunda runt sjön plus häng hos mamma med Charlotta och den största och antagligen fetaste pitbull som världen skådat, vilket var mycket trevligt. Kommer dock sakna henne till tusen när hon drar nästa vecka... men hon får väl berätta om sina italienäventyr efter sommaren och först blir det åtminstone en påskmiddag här.
Idag har jag haft fysiklaborationer från 11-17, vilket var en riktigt traumatisk upplevelse. Salen, språket, uppgifterna, läraren, skolkänslan, känslan av att vara tvingad att läsa ett ämne man aldrig känt något intresse för. Allt påminde om gymnasiet eller högstadiet och fick mig att känna en grym panik inför hela grejen av att sitta instängd i ett klassrum i flera timmar och lyssna på "bajsbajsbajs - du lär dig aldrig ändå - bajsbajsbajsmerabajs". Suck. Första gången jag tänkt att jag verkligen borde hoppa av eller åtminstone ta studieuppehåll sen jag började min utbildning. Vi får se. Det är det värsta som kan hända. Men jag har tagit mig igenom värre... jag kände ju ungefär så inför alla ämnen (utom möjligtvis musik, svenska och människan socialt och kulturellt) på gymnasiet och se på mig nu, med studentmössan nedpressad i random byrålåda och ett par vackra bal- och pubrundebilder i datorn. Det här är inget i jämförelse. Tyvärr förstår jag inte alls hur jag ska hinna med alla seminarieuppgifter och tentaplugg, jag har ett liv vid sidan av skolan också. Nämligen. Men men, det får lösa sig.
Annars har jag repat med Faux Five idag. Vi var dock där alldeles för tidigt och blev utkörda ur replokalen av Amelie med kurskamrater som skulle öva inför någon uppvisning och som hade företräde framför oss eftersom de var där i skolärenden medan vi var där för hobby. Så vi fick spendera 1,5 h på gräsmattan utanför innan vi kunde ta tag i saken. Jag och Per underhöll oss dock med varsin glass och Daniel och Ajje med kaffe, så det gick rätt snabbt ändå och repet som följde gick väl hyfsat det med. Ska lära mig att plocka med plektrum tills nästa gång bara, jag kan bara med fingrarna. Löser sig.
P.g.a. att jag sedan sympatipromenerade till stan från universitetet och sympativäntade med Per på hans buss på McD's till 21.50 har jag förlorat min tidsuppfattning. Klockan står visst redan på 23.38 trots att det känns som att hon är närmare 22. Mycket märkligt det där med att ligga fel i tiden. Imorgon har vi kemilabb hela dagen. Fy så tråkigt. Bra inställning. Fan. Hej.
torsdag, april 02, 2009
Med vårjackan på under allt himmelsblå
I ett infall av hurtighet drog jag igår kväll med Dannie ut på en långpromenad som visade sig bli helt syfteslös. Egentligen var det jag som föreslog promenaden men hon som ville köpa cigg. Klockan var då 21.50 och vi insåg att Hydro antagligen skulle hinna stänga precis framför våra snopna näsor. Vi beslutade oss därför för att gå långrundan ner till Brodway-Videomix-Hemmakväll-Whatever så att jag skulle kunna lämna tillbaka mina hyrfilmer i samma veva.
Väl nere på stan upptäckte vi dock till vår stora förvåning att även videobutiken hade stängt vid tio... och en onsdagskväll till råga på allt! Thåströms låt "vacker död stad" applicerades direkt på de spöklika gatorna, men vi vägrade ge upp i vår ciggjakt. Statoil Dalbo blev nästa mål. Då vi fick neonskylten i sikte upptäckte Dannie dock till sin stora fasa att hon glömt kortet hemma och eftersom jag lämnat väskan på hallbyrån fanns det inte så mycket annat att göra än att vinka vit flagg och tomhänta dra oss hemåt. Vi muntrade dock upp oss med Angelina Jolies säregna nuna i "I samlarens spår" som faktiskt är en riktigt hyfsad thriller. Om man inte har sett den tidigare, som jag, eller om man inte lyckas ta plats bredvid någon som sett den tidigare och inte kan hålla sig från att avslöja alla detaljer i förväg, som Dannie.
Jag har förresten filosoferat lite kring det där med skådespelare ända sen jag såg ett kollage av kändisar rulla förbi på hotmails utloggningssida. Det var Angelina, Uma, Aniston, Parker m.fl. och tanken som flög genom mitt huvud var ungefär: "fan vad gamla de ser ut! som riktiga tanter!". Sedan insåg jag att skådespelerskorna i fråga faktiskt är gamla. De börjar närma sig 40-50-strecket allihop! Vad hände? När byttes babyhullet till påsar under ögonen på dessa Hollywoodkroppar som följt mig hela min uppväxt? Och även den mest avgörande frågan: hur gammal är då jag? När växte jag upp? För jag måste ju ha blivit äldre i takt med att de har blivit det? Alltså markant äldre, personligen känner jag knappt att tiden har gått framåt sen jag var 17-18. Måhända att jag har utvecklats inuti och antagligen fått sämre hälsa, men jag kan inte säga att jag känner att min föråldring har gått i samma takt som kändisarnas. Men det måste den ha gjort. Vilket lämnar mig med slutsatsen att jag borde börja bli avundsjuk på känslostormande tonårsflickor eller bli glad då jag får visa leg på konsum. Är det dags för det? Kanske borde jag göra eller säga något riktigt barnsligt och blåögt och se hur omgivningen reagerar? Exempelvis prata eller skratta JÄTTEHÖGT på café så att det nästan väcker anstöt (vilket vanligtvis är okej för tonåringar... åtminstone brukar de aldrig bli tillsagda utan mest bara totalt ignorerade av den äldre omgivningen) eller bli snorfull på valborg och spy/lipa i en buske vid förslagsvis domkyrkan eller teaterparken (dock ska jag kanske jobba vilket skulle vända hela valborgsgrejen till att tjäna åtskilliga vuxenpoäng istället) eller försöka leva i ett lyckorus hela dagen. Eller varför inte ta det hela ett steg längre och drista mig till att säga "Halv!" på bussen? Alla alternativen skulle ju säkerligen få någon slags reaktion om jag började bli för gammal för omognad. Ja, vi får se hur många himlande ögon som sätts i rullning eller harklande halsar och allmänna protester som uppstår... inom en snar framtid...
Sen finns det ju de kändisarna som tycks helt ha stannat i tiden åldersmässigt också, typ Operah, Dr. Phil, Thåström, Mick Jagger, Dolly Parton mf.l. Man kanske bara måste komma över femtisnåret innan man börjar åldras bakåt igen i Hollywood, förslagsvis genom diverse lyft och pillerdieter. Min sista tanke riktar sig till skådespelaryrket som helhet. Idag känns det nämligen som att det inte går att producera några riktiga superstjärnor musikaliskt längre, dels eftersom det verkligen inte lönar sig att ge ut skivor (fast vem vet om lönsamheten ökar i och med Ipredlagen som tydligen minskade internettrafiken med hela 30 procent natten till att den trädde i kraft!) och dels eftersom det finns för mycket bra att välja bland. Inte heller supermodellen existerar längre. Istället har superstjärnorna och -modellerna ersatts med superskådespelare i dessa dar, något som visserligen fanns förr men som idag är mycket tydligare eftersom alla andra slags superstjärnor har närmast utrotats. Det måste betyda att vi är inne i en helt ny tidsepok och att 2000-talet faktiskt fortfarande kan utmärkas av något och inte bara återskapar tidigare trender. Och det känns ju bra, även om jag grymt gärna hade velat uppleva hysterin kring superartister som The Beatles eller Elvis. Det hade varit riktigt överhäftigt faktiskt. Det känns dock ändå förhållandevis häftigt och nostalgiskt att ha fått uppleva, vilket jag och Per diskuterade för ett par fikor sedan, tiden då de renodlade skivaffärerna faktiskt gick runt med vinst och det fanns så mycket som Två äkta skivaffärer i stan. Skivlagret har visserligen återvänt nu, men med skit som filmer, barnböcker och bandt-shirts tillagt i sortimentet så det kan inte räknas som något riktigt.
Nåja, för övrigt har denna dag mest ägnats åt att sova åtskilliga timmar, läsa språksociologi på balkongen, springa på stan och handla jeansväst, batikfärg och USB-minne samt äta förhållandevis nyttig mat (för att vara jag). På tal om mat, eller frukost/mellanmål, så är Yoggi 3 korn inget att rekommendera! Fruktansvärt plastig smak och äcklig konsistens! Så nu vet ni, tacka vet jag gröt med linfrö och mjölk! Nu är det verkligen dags att ta tag i sista delen av analysen som ska vara inne imorgon så jag slipper nattvaka ytterligare ett dygn i rad. Hejpåer.
Väl nere på stan upptäckte vi dock till vår stora förvåning att även videobutiken hade stängt vid tio... och en onsdagskväll till råga på allt! Thåströms låt "vacker död stad" applicerades direkt på de spöklika gatorna, men vi vägrade ge upp i vår ciggjakt. Statoil Dalbo blev nästa mål. Då vi fick neonskylten i sikte upptäckte Dannie dock till sin stora fasa att hon glömt kortet hemma och eftersom jag lämnat väskan på hallbyrån fanns det inte så mycket annat att göra än att vinka vit flagg och tomhänta dra oss hemåt. Vi muntrade dock upp oss med Angelina Jolies säregna nuna i "I samlarens spår" som faktiskt är en riktigt hyfsad thriller. Om man inte har sett den tidigare, som jag, eller om man inte lyckas ta plats bredvid någon som sett den tidigare och inte kan hålla sig från att avslöja alla detaljer i förväg, som Dannie.
Jag har förresten filosoferat lite kring det där med skådespelare ända sen jag såg ett kollage av kändisar rulla förbi på hotmails utloggningssida. Det var Angelina, Uma, Aniston, Parker m.fl. och tanken som flög genom mitt huvud var ungefär: "fan vad gamla de ser ut! som riktiga tanter!". Sedan insåg jag att skådespelerskorna i fråga faktiskt är gamla. De börjar närma sig 40-50-strecket allihop! Vad hände? När byttes babyhullet till påsar under ögonen på dessa Hollywoodkroppar som följt mig hela min uppväxt? Och även den mest avgörande frågan: hur gammal är då jag? När växte jag upp? För jag måste ju ha blivit äldre i takt med att de har blivit det? Alltså markant äldre, personligen känner jag knappt att tiden har gått framåt sen jag var 17-18. Måhända att jag har utvecklats inuti och antagligen fått sämre hälsa, men jag kan inte säga att jag känner att min föråldring har gått i samma takt som kändisarnas. Men det måste den ha gjort. Vilket lämnar mig med slutsatsen att jag borde börja bli avundsjuk på känslostormande tonårsflickor eller bli glad då jag får visa leg på konsum. Är det dags för det? Kanske borde jag göra eller säga något riktigt barnsligt och blåögt och se hur omgivningen reagerar? Exempelvis prata eller skratta JÄTTEHÖGT på café så att det nästan väcker anstöt (vilket vanligtvis är okej för tonåringar... åtminstone brukar de aldrig bli tillsagda utan mest bara totalt ignorerade av den äldre omgivningen) eller bli snorfull på valborg och spy/lipa i en buske vid förslagsvis domkyrkan eller teaterparken (dock ska jag kanske jobba vilket skulle vända hela valborgsgrejen till att tjäna åtskilliga vuxenpoäng istället) eller försöka leva i ett lyckorus hela dagen. Eller varför inte ta det hela ett steg längre och drista mig till att säga "Halv!" på bussen? Alla alternativen skulle ju säkerligen få någon slags reaktion om jag började bli för gammal för omognad. Ja, vi får se hur många himlande ögon som sätts i rullning eller harklande halsar och allmänna protester som uppstår... inom en snar framtid...
Sen finns det ju de kändisarna som tycks helt ha stannat i tiden åldersmässigt också, typ Operah, Dr. Phil, Thåström, Mick Jagger, Dolly Parton mf.l. Man kanske bara måste komma över femtisnåret innan man börjar åldras bakåt igen i Hollywood, förslagsvis genom diverse lyft och pillerdieter. Min sista tanke riktar sig till skådespelaryrket som helhet. Idag känns det nämligen som att det inte går att producera några riktiga superstjärnor musikaliskt längre, dels eftersom det verkligen inte lönar sig att ge ut skivor (fast vem vet om lönsamheten ökar i och med Ipredlagen som tydligen minskade internettrafiken med hela 30 procent natten till att den trädde i kraft!) och dels eftersom det finns för mycket bra att välja bland. Inte heller supermodellen existerar längre. Istället har superstjärnorna och -modellerna ersatts med superskådespelare i dessa dar, något som visserligen fanns förr men som idag är mycket tydligare eftersom alla andra slags superstjärnor har närmast utrotats. Det måste betyda att vi är inne i en helt ny tidsepok och att 2000-talet faktiskt fortfarande kan utmärkas av något och inte bara återskapar tidigare trender. Och det känns ju bra, även om jag grymt gärna hade velat uppleva hysterin kring superartister som The Beatles eller Elvis. Det hade varit riktigt överhäftigt faktiskt. Det känns dock ändå förhållandevis häftigt och nostalgiskt att ha fått uppleva, vilket jag och Per diskuterade för ett par fikor sedan, tiden då de renodlade skivaffärerna faktiskt gick runt med vinst och det fanns så mycket som Två äkta skivaffärer i stan. Skivlagret har visserligen återvänt nu, men med skit som filmer, barnböcker och bandt-shirts tillagt i sortimentet så det kan inte räknas som något riktigt.
Nåja, för övrigt har denna dag mest ägnats åt att sova åtskilliga timmar, läsa språksociologi på balkongen, springa på stan och handla jeansväst, batikfärg och USB-minne samt äta förhållandevis nyttig mat (för att vara jag). På tal om mat, eller frukost/mellanmål, så är Yoggi 3 korn inget att rekommendera! Fruktansvärt plastig smak och äcklig konsistens! Så nu vet ni, tacka vet jag gröt med linfrö och mjölk! Nu är det verkligen dags att ta tag i sista delen av analysen som ska vara inne imorgon så jag slipper nattvaka ytterligare ett dygn i rad. Hejpåer.
onsdag, april 01, 2009
Hallå våren! Hallå världen!
Igår förbrukade jag antagligen hela månadens energi på att ränna ärenden. Först bussen ner till stan och en promenad bort till Hyresbostäders huvudkontor där jag sa upp vår fina, öppna, lagom stora lägenhet med personliga tapeter, inga taklampor och fruktansvärt irriterande grannar som ringer securitas/polisen vid 18-tiden om lördagkvällarna. Vi har hunnit bli riktiga bundisar med de respektingivande myndigheterna under tiden vi bott här. Rejäla killar, ofta välkammade och framförallt ytterst artiga och förstående inför vår grannfejdssituation som önskar oss trevliga kvällar varenda gång de dyker upp utanför dörren för att sköta sitt jobb och rycka ut för människor i bråkstakekvarter, bara för att upptäcka att det i själva verket är vi som är jungfrur (ehrm) i nöd och inte tvärt om. Ska bli fruktansvärt skönt att slippa grannarna dock!
.
Sedan var det vidare till Jakob för att hämta cykeln och därefter trampade jag mig till campus, tog en titt på min blivande lägenhet vilket inte hade hunnits med innan jag blev tvungen att tacka ja till erbjudandet, konstaterade att den var större än jag trott, åkte vidare till Hyresbostäders campuskontor och skrev på kontrakt och fick första hyresavin på 1400...
.
Våldgästade mamma. Åt hennes mat, glass, körsbärstomater och fullkornskakor samt drack badkarsmängder te. Syrran kom förbi ett tag, en filmkväll bokades och hennes aupairresa till snobbö i Italien diskuterades livligt då hon fått reda på att hon skulle passa barn även om helgerna. I och med detta var hon beredd att ge upp privata vita sandstränder vid medelhavet, stuga i Italiensk skidort, fruktansvärt goda italienska pizzor och pastasallader samt en hel hop undersköna solvarma Italianos! Inte okej!
.
Efter min snabba visit och kylskåpstömning drog jag mig neråt storgatan för en fika på askelyckan med Herr Per, senare Dr. Death. Vi visualiserade mustaschprydda skivomslag och funderade på bästa sätt att skapa roliga bobbleheads av våra vänner (även detta till ett eventuellt skivomslag) innan vi blev utkörda lagom till stängningsdags och mötte upp syrran. Per försvann spårlöst framåt Brodway-Videomix-Hemmakväll-Whatever och jag och Charlotta hyrde tre rullar och köpte två kilo godis innan vi drog oss hem till mi, för en gångs skull hyfsat städade, casa.
.
P.g.a. den obligatoriska skräckfilmen och ett antal kik på gamla klassiker i samma kategori, typ Exorcisten och Onda Dockan, som skrämt livet ur oss när vi var små men som vi trodde skulle inverka på något vis terapeutiskt att återuppleva var det läggdags. Mitt rum förvandlades genast till en hemvist för spegelmonster och äckligt ärrade Toys'R'Us-mardrömmar samtidigt som mitt vintertäcke gjorde mitt oventilerade rum till en ugn. Svetten lackade.
.
Då jag stirrat ut i ingenting, och på imaginära skräckfilmskaraktärer, i ett par timmar och åtminstone två tredjedelar av mina kroppsvätskor avdunstat gav jag upp. Klockan 04.35 steg jag upp för dagen och uppslukades av studierna, som gick förvånansvärt effektivt i dessa tidiga timmar och utan frukost i magen. Jag häpnade och tänkte att jag alltid skulle gå upp så tidigt och bli effektiv, kanske t om lyckas klämma in en morgonpromenad någon gång. Ja, det sägs ju att det är tanken som räknas i alla fall.
.
Förutom att ha hunnit med alla delar av alla uppgifter, utom "Sociolingvistiska utgångspunkter" i Analys av samtal i skolmiljö, har jag idag även hunnit sova bort åtskilliga eftermiddagstimmar (tröttheten slog mig tillslut medvetslös) och sola på balkongen till tonerna av Johnossis första skiva (nostalgitripp!). Synd bara att skivan var så lång att det ledde till en värmechock för min stackars ovana kropp att sitta så länge ute i solen för första gången på flera månader. Känner mig fortfarande en aning solstingad, men har försökt bota det med åtta bullar, resterna av godiset från gårdagskvällen och två glas mjölk.
.
För övrigt har mitt internet blivit offer för maskvågen, Jakobs utlånade dator var visst en av de omtalade "herrelösa datorerna utan brandvägg... de som ingen bryr sig om" som omnämns på Aftonbladets hemsida. Så trots att jag varit så fruktansvärt effektiv i skolarbetet så har jag ingen aning om hur jag ska skicka in skiten. Antar jag får köpa ett USB, eller ännu bättre: en ny Mp3 eftersom min gamla har avlidit efter årtal av knuffande och tillplattande längst ned i ryggsäcken...
.
Det roligaste aprilskämtet genom tiderna måste för övrigt vara detta:
.
Nylonstrumpan över TV:n
Innan det fanns färg-TV i Sverige sändes den 1 april 1962 ett inslag i TV-nyheterna, där den välkände Kjell Stensson berättade att man nu installerat ny utrustning i TV-huset, som gör att man inte skulle behöva köpa ny TV för att få bilden i färg. Det skulle tills vidare räcka med att klippa upp en nylonstrumpa och sätta fast över bildrutan på den gamla svartvita TV:n.
Innan det fanns färg-TV i Sverige sändes den 1 april 1962 ett inslag i TV-nyheterna, där den välkände Kjell Stensson berättade att man nu installerat ny utrustning i TV-huset, som gör att man inte skulle behöva köpa ny TV för att få bilden i färg. Det skulle tills vidare räcka med att klippa upp en nylonstrumpa och sätta fast över bildrutan på den gamla svartvita TV:n.
.
Såhär berättar någon om sin upplevelse av skämtet:
.
"På den svartvita tv:ns tid skulle vår Löwe, enligt programledaren, visa färg om vi trädde en nylonstrumpa över bildskärmen. Min pryda mor var klädd i nylonstrumpor och som sömmerska fanns alltid sax tillgänglig. Jag bad henne fläka av klädseln.(hon hade aldrig tidigare visat sina lår och strumphållare). Vi skyndade oss att klippa itu en strumpa och hålla för skärmen. Strumpan var dock svart. Vi såg ingen effekt så mor rusade till ett skåp för att hämta en i brunt. Den fungerade! Vi tyckte oss se svaga färger. Allt skedde under stress då det enligt programledaren bara kunde ses under en begränsad tid!"
.
Haha, fantastiskt lyckat att få de strikta mödrarna att visa benen! Nu ska jag läsa Mandeln som jag fortfarande inte bildat mig en uppfattnig om men som kanske inspirerar mig på något vis idag.
måndag, mars 30, 2009
Att sola sig randig mellan persiennbladen
Ny dag. Nya möjligheter. Om man inte pluggar. Om man pluggar måste man sitta instängd överhopad med skolarbete dagens alla soltimmar plus kvällstimmar plus nattimmar med persiennerna neddragna för att solen inte ska reflekteras i datorskärmen. Jag går under. Fast jag tycker att det är ganska kul också. Det är rätt underligt hur det där går ihop. Men jag antar att det är för att jag är ledig precis hela veckan och därför inte känner någon speciell tidspress på mig att bli färdig. Åtminstone inte med rapportskrivningen "En skola för alla - (special)pedagogiska perspektiv i teori och praktik". Där är det bara redovisningen för trettigruppen på fredag som oroar lite någonstans långt ner i magtrakten (eller så är det den där litern Brämhults Jordgubb-Lime-dryck jag drack opp precis). Värre är det med "Analys av samtal i skolmiljö" som jag inte har börjat med. Men som sagt: ledig till fredag.
Imorgon går dock en hel hop av dygnets vakna kvartar och halvtimmar åt till att åka ned till Hyresbostäders huvudkontor och säga upp lägenheten. Sen blir det campus för hela slanten (nämligen 2993 kronor inklusive el, vatten, värme, kabeltv och internet i månaden). Herregud, campusbo var någonting jag trodde var fullständigt ute ur bilden för mig. Å andra sidan var att bo helt på egen hand det också. Det kan verkligen gå hur som helst, antingen blir det en mycket stilren, 50/60-tals inredd liten lya där jag kan finna en fristad och utvecklas som människa eller så kommer jag klättra på väggarna 24-7 och/eller vilja dö. Jag undrar även hur hela katt-historien kommer att gå, jag som är van vid att kunna stänga ute de livliga nattdjuren när jag kryper till kojs kommer nog aldrig få en hel natts sömn från och med juni. Alternativet är att köpa ytterligare en bambuskiljevägg från IKEA och bygga in mig i sängen varje kväll. Tanken känns ju fruktansvärt lockande.
Från att det här inlägget började skrivas har Dannies skiva lyckats spela upp:
1. Phantom of the Opera
2. Get up Stand up
3. I Wish
4. Devil in Disguise
i en salig röra och jag har hunnit känna mig kissnödig tre gånger (även detta till följd av Brämhultslitern). Nu stämmer stereon upp i en melankolisk melodi, nämligen "Håll mitt Hjärta" med Björn Skifs så jag antar att jag har ägnat nog med tid åt att ignorera skolarbetet. Tillbaka till verkligheten omedelbart Anna-Karin!
Imorgon går dock en hel hop av dygnets vakna kvartar och halvtimmar åt till att åka ned till Hyresbostäders huvudkontor och säga upp lägenheten. Sen blir det campus för hela slanten (nämligen 2993 kronor inklusive el, vatten, värme, kabeltv och internet i månaden). Herregud, campusbo var någonting jag trodde var fullständigt ute ur bilden för mig. Å andra sidan var att bo helt på egen hand det också. Det kan verkligen gå hur som helst, antingen blir det en mycket stilren, 50/60-tals inredd liten lya där jag kan finna en fristad och utvecklas som människa eller så kommer jag klättra på väggarna 24-7 och/eller vilja dö. Jag undrar även hur hela katt-historien kommer att gå, jag som är van vid att kunna stänga ute de livliga nattdjuren när jag kryper till kojs kommer nog aldrig få en hel natts sömn från och med juni. Alternativet är att köpa ytterligare en bambuskiljevägg från IKEA och bygga in mig i sängen varje kväll. Tanken känns ju fruktansvärt lockande.
Från att det här inlägget började skrivas har Dannies skiva lyckats spela upp:
1. Phantom of the Opera
2. Get up Stand up
3. I Wish
4. Devil in Disguise
i en salig röra och jag har hunnit känna mig kissnödig tre gånger (även detta till följd av Brämhultslitern). Nu stämmer stereon upp i en melankolisk melodi, nämligen "Håll mitt Hjärta" med Björn Skifs så jag antar att jag har ägnat nog med tid åt att ignorera skolarbetet. Tillbaka till verkligheten omedelbart Anna-Karin!
söndag, mars 29, 2009
Earth Hour - dagen efter
Igår var det Earth Hour. Jag och Dannie firade tillsammans med start på McDonalds Norremark. Vi satt och käkade menyer och drack jordgubbsshake tills de släckte lamporna (och skylten utanför) och tände värmeljus på borden. Då blev vi mörkrädda och drog oss hemåt istället.
Väl hemma tände vi alla ljus vi kunde hitta, vilket fick vardagsrummet att mest likna ett krypin förberett för vilda sektfester eller sexfester, och korkade upp både en och två vinflaskor av blandad sort och färg samt öl. Sen spelade vi skitgubbe och svälta räv ett tag och åt gårdagens landgång som jag smusslat med från jobbet innan vi drog på oss jackor och julsockor och spenderade den mesta av tiden kedjerökandes på balkongen istället.
Att jag medverkade i Earth Hour berodde främst på att jag ville bevisa för mig själv att jag klarar att spendera åtminstone en timme utan dator, tv, stereo, mickro, ugn, elgitarr, brödrost, mobilladdare eller lampor. Att jag faktiskt skulle fixa att leva utan alla förgivettagna apparater. Nu klarade jag visserligen detta galant i Dannies sällskap, vår jordtimme varade ända tills sommartiden började. Men jag funderar på att införa Earth Hour en gång om dagen i fortsättningen. Bara för att hitta kreativiteten att bli hälsosam på något vis, förslagsvis genom att t ex meditera mig till ett starkt mentalt självförtroende. Endast fantasin sätter gränser.
För övrigt diskuterade jag och en arbetskamrat huruvida det kommer födas en himla massa Earth Hour-babies om nio månader. För det är ju klart att folk blir kåta mysmaskiner så fort det tänds lite levande ljus i ett par hörn. Vi spådde tidningsrubriker som "här är Earth Hour-barnen!" eller "Birth Hour - nio månader senare!" Mycket underhållande.
Ja, det var min rapport i tiden för kvällen/natten. Nu kanske man borde fundera på den välbehövda refrängen: sängen.
Väl hemma tände vi alla ljus vi kunde hitta, vilket fick vardagsrummet att mest likna ett krypin förberett för vilda sektfester eller sexfester, och korkade upp både en och två vinflaskor av blandad sort och färg samt öl. Sen spelade vi skitgubbe och svälta räv ett tag och åt gårdagens landgång som jag smusslat med från jobbet innan vi drog på oss jackor och julsockor och spenderade den mesta av tiden kedjerökandes på balkongen istället.
Att jag medverkade i Earth Hour berodde främst på att jag ville bevisa för mig själv att jag klarar att spendera åtminstone en timme utan dator, tv, stereo, mickro, ugn, elgitarr, brödrost, mobilladdare eller lampor. Att jag faktiskt skulle fixa att leva utan alla förgivettagna apparater. Nu klarade jag visserligen detta galant i Dannies sällskap, vår jordtimme varade ända tills sommartiden började. Men jag funderar på att införa Earth Hour en gång om dagen i fortsättningen. Bara för att hitta kreativiteten att bli hälsosam på något vis, förslagsvis genom att t ex meditera mig till ett starkt mentalt självförtroende. Endast fantasin sätter gränser.
För övrigt diskuterade jag och en arbetskamrat huruvida det kommer födas en himla massa Earth Hour-babies om nio månader. För det är ju klart att folk blir kåta mysmaskiner så fort det tänds lite levande ljus i ett par hörn. Vi spådde tidningsrubriker som "här är Earth Hour-barnen!" eller "Birth Hour - nio månader senare!" Mycket underhållande.
Ja, det var min rapport i tiden för kvällen/natten. Nu kanske man borde fundera på den välbehövda refrängen: sängen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)